Sunday bloody sunday.
Jag har kommit till en punkt då jag känner att jag måste ta tag i mitt liv. På riktigt alltså. Det känns så jävla meningslöst att bara flyta med utan att egentligen göra något. Förr har jag alltid känt att jag måste ta mig igenom skolan och ta studenten innan jag kan ta tag i saker och ting och börja leva. Skolan har alltid varit ett hinder, eller en ursäkt om man så vill, till att inte göra något med sitt liv. Men nu ska det, förhoppningsvis, vara slut med det. Jag har därför gjort en lista med saker som jag vill göra/förbättra/ändra/ osv.
Nu kan det ju låta som att detta blir en lång kravlista som bara kommer ge mig ångest, men nej då. Det som står högst är att jag ska sluta bry mig och ta hand om allt och alla hela tiden. Om situationer, personer, åsikter, beteenden och allt det jag inte behöver ta ansvar för. Det slår ju ändå bara tillbaka och förstör för mig. Jag tänker heller inte hålla tyst och låtsas att det är lugnt när det inte är det. Jag tänker med andra ord bli mer självisk, något som jag insett att jag förtjänar att vara. Och jag kan knappt bärga mig.
Tack till Elin som ger mig den pushning och press jag så väl behöver.
Imorrn är det måndag och jag längar till 1 november
Jag är inte skyldig nån nåt längre
Käpprätt åt...
Det värsta är när man gör samma misstag flera gånger.
I fredags blev det Hugo-kväll, den första på väldigt länge. Vi värmde upp hemma hos syrran med sjukt trevligt folk, vin, vattenpipa med tillhörande tvestjärtar och namnförslag till den kommande katten. Det kom upp en hel del förslag, de flesta från Anton, och vissa bättre än andra. Enligt mig var Bob Hund Geldof klart bäst, så jag hoppas sis är vettig och väljer det förslaget.
Hur som helst, en stund efter att klockan passerat elva begav sig jag, Fia och Elin mot Hugo för att komma in på fribiljetterna (och för att Fia inte skulle hinna stressa upp sig?). När vi kom fram var jag nog inte den enda som blev förvånad över den hiskeligt långa kö som slingrade sig från entrén. Här kan man ju inte stå, ansåg vi och kunde efter några snygga, mindre schyssta, metoder ta oss förbi klungan och gå in. Det var början på en väldigt trevlig kväll.
Sen kan jag väl tillägga att en överdrivet stor konsumtion av alkohol tillsammans med intag av nikotin inte var bra för mig en kväll som denna. Så även om Jonte påstår att jag inte gjorde det, ber jag ändå om ursäkt för eventuellt dräggigt beteende. För säkerhets skull liksom.
Imorrn är det dags för Thordarson att komma hem. Det kommer extremt lägligt eftersom det är dagen innan skolan drar igång igen. Det borde egentligen vara en "Trean, FINALLY!"-känsla, men det är mer "Helvetes-shit-jävlar-vad-mycket-som-ska-göras-innan-studenten-känsla". Jag hoppas jag överlever.
och sen ramlade jag ut såvitt jag vet
Och jag ramlade omkull och tog mig upp
och sen ramlade jag omkull igen
Way out west blir till kattunge.
Sen att vi hängde med en massa schyssta människor gjorde ju inte saken sämre. Sebastian, Jenny och några av deras kompisar. Riktigt trevliga människor. Det må jag säga.
Jag hann sedan inte vara hemma i mer än ett dygn förrns Thomas kom och rörde om i grytan. Inte så jättedramatiskt som det låter, men ändå. Hans systers katt har ploppat ut en massa små barn, så vi gick hem till dom för att titta, känna och klämma, eftersom Felicia varit sugen på en liten rackare. Det hela slutade med att jag och Felicia plockade två bröder, en var så att säga. Så i slutet av veckan troligtvis kommer jag och pappsen att ha en liten kattunge. Pappa fick döpa honom, så det blir en liten Thordarson. Jag tror det blir bra.
Jag gillar inte början av augusti.
Jag har dock bestämt mig för att skaka av mig allt det där och istället njuta fullt ut av tiden som är kvar. Det gör jag först genom att om ca 1½ timme sticka ner till Gbg till kusin + flickvän för en härlig helg med Way out west och lite smått och gott. Vi börjar redan ikväll med ett besök på Pustervik, där det tydligen ska vara en hel del electro. Det kommer bli nice.
Igår kväll var jag, Fia, Jonte, Johanna och Thomas hemma hos Elin. Riktigt trevligt att bara hänga, lyssna på musik och dricka folkisar. Det var väldigt länge sen jag var med på något sådant, det kändes när man satt där att man saknat det mer än man trott. Så det är ju ett annat sätt att hantera skolångesten, umgås med vänner och bara ha det mysigt.
Så får det bli!