Simone Amanda Josefina

Uschuschusch. Vaknade klockan 4 igår morse och kände att jag mådde illa. Eftersom magen kurrade i ungefär samma sekund som jag märkte av illamåendet drog jag slutsatsen att jag säkert bara var jättehungrig, därav illamåendet. Jag lyckades somna om, men vaknade efter en kvart igen och tänkte "Vad fan, jag måste äta". Jag gick upp och ut i köket. Jag hann knappt tända innan jag blev akut matt i kroppen och höll på att ramla ihop på golvet. Efter tio sekunders sittande på köksstolen slog det mig att jag med största sannolikhet skulle kasta upp vilken sekund som helst. Så det fanns inget annat att göra än att i princip kräla in till badrummet och tillbedja porslinsgudarna. Trevlig början på måndagsmorgonen, tycker jag. Så där fortsatte det till kl. 12 på förmiddagen ungefär, då jag visserligen slapp kräkningarna, men fick feber istället. Värk i varenda led i hela kroppen och frossa. Mysigt.
På grund av mitt något sjaskiga tillstånd har jag inte fått i mig mer än ungefär 2 skivor melon, 3 riskakor, en skvätt fruktsoppa och lite cola sen i söndags eftermiddag. Eftersom jag nu mår bättre och börjar få hungern tillbaka är det som att min kropp vill kompensera det taskiga intaget av mat genom att skrika efter fett och socker. Så det enda jag kan tänka på nu är McFish-meny med extra pomme och en stor påse godis. Jag skulle säkert ge min kropp en chock genom att äta sådan mat och börja kasta upp igen, men det skulle det lätt vara värt.

Jag kommer aldrig mer bli människa. Aldrig, aldrig, aldrig. Dumma skola. Dumma sömnbrist.

I torsdags var jag med sis på stan. Det gick dåligt. Bara ett par shorts och ett sådant där glasögon-snöre. Så nu måste jag köpa mig ett par solglajor också.
Vi gick till hamnen för att se när Ostindiefararen kom in. Det  var en herrans massa folk där. Väldigt mycket pensionärer, givetvis, som jag lyckades bli förbannad på flera gånger. Nu tänker jag döma precis alla och det skäms jag inte för ett dugg; ni 40-talister är hemska. HEMSKA! Usch.
Hur som helst, farskapet i sig var rätt stor, dock inte så stor som jag hade trott. Den smällde högt också. Det var spexigt. Vi tittade en stund, sen åkte vi hem. Ungefär.

Igår var det kåtfredag och grill i Folkparken med några klasskamrater. Man får ju inte nog av dom helt enkelt, vi har ju så sjukt kul. Kvällens köttis stod Frida, som grillade blåvalspenis, för. Den var väldigt skojig att titta och ta kort på. Efter lite käk, lite fotbollslarv och lite cider/öl/vin stack vi till Anton där det var fullt drag. Folk här, folk där, folk överallt. Frågan är om det inte var folkrekord. Jag tror nog det.
Tyvärr var jag sjukt trött och därmed rätt opepp, så jag släppte väl inte riktigt loss så mycket som jag borde ha gjort. Det gjorde däremot Elin. Jag måste säga att hon sköter sitt 18-årande exemplariskt nu för tiden. Det är nästan så man blir lite stolt över henne.  
Det mesta av folket skulle ut och jag, som har ungefär 37 dagar kvar, tackade nej till diverse leglåningserbjudanden för att istället åka hem och sova. Tyvärr funkade inte det så jättebra, så nu sitter jag här, skittrött och grinig med ett rum + toalett att städa, hår att färga och 20-årskalas (Sanna har blivit gammal) att fixa till. Det sistnämnda är dock inget tråkigt, bara jobbigt eftersom jag inte orkar fixa i ordning mig och inte har några roliga kläder att ha på mig.

Hur som helst, hejdå.

Nu har jag varit så där dålig på att uppdatera igen. Hur som helst, jag tar igen det nu.

Vad har hänt sen sist då? Jo, allt och lite till skulle man kunna säga.
Elin är numera officiellt vuxen, 18 that is. Hon var lite dålig på att vara 18 första helgen, även om det var tacksamt för oss som inte riktigt har hunnit att fylla, eftersom det då blev hemmafest hos henne istället. Det var den bästa kvällen på länge och jag lyckades få henne födelsedagsfull, som var mitt mål med kvällen. Tyvärr drog hon med mig i fallet, men jag kände att jag kunde bjuda på den. Jag har ju hållit mig på en väldigt låg nivå de senaste månaderna, så det var väl på tiden så att säga.
 
Sen har Wilma hunnit med sin första rejäla vurpa. Som tur var hände det på dagis, så jag slapp se det, jag blir ju så panikslagen när hon gör illa sig. Hur som helst kom hon hem med skrapsår precis under och på näsan. Fråga mig inte hur hon lyckades skrapa under näsan, men det såg hemskt roligt ut i alla fall.
Sen har jag och den äldre syrran lyckas lära henne säga "Oh yeah" också. Så det springer hon runt och säger hela dagarna, oavsett situation. Det och "oj".

Vad mer? Jo, jag har lyckas få sommarjobb också. På Communitell. Får hoppas att det funkar så det rullar in lite pengar till sommaren, så man kan ge sig iväg någonstans. Annars blir det till att vara hemma hela lovet. I och för sig skulle jag inte ha något emot det. Känner faktiskt för att inte göra någonting. Typ gå upp runt 9, lägga sig i solen några timmar, gå in och rulla tummarna och sen göra något trevligt på kvällen. Det får gärna bli lite småtråkigt också, så att lovet blir långt och så känns det inte lika tufft att börja skolan igen. Det vore perfekt. Faktiskt.

Nu måste jag börja med min filmanalys som jag ska redovisa imorgon. Bra planering, Simone. Bra gjort.