Simone Amanda Josefina

Tänk så snabbt allt kan vända. Jag kände mig hyggligt glad på dagen, iaf så glad man kan vara på veckans sämsta dag.
Sen var det ju datakunskap med Hazzz....an då. Vi skulle tydligen ha prov på excel, något som inte kom fram till mig förrns på förmiddagen = omöjligt att hinna plugga. Hur som helst så förklarade jag för Hassan hur läget var och att jag hellre pluggar och gör provet nästa gång, än att sitta där och fatta nada. Men nääärå, då ska jag göra så mycket jag kan.
Tredje gången jag ropade på honom för att förklara att jag inte kunde någonting så tog jag till med den lite hårdare rösten. Först då fattade han att jag faktiskt inte kunde något för att jag inte haft möjlighet att plugga, så då får jag en bok om excel att jobba med. Det var ungefär så här "Öppna excel. Här har vi rutor." osv. osv.
ROLIGT.

Efter det så var det ju givetvis RYSKA. Givetvis hade jag glömt att göra läxan. Givetvis hade jag (under datakunskapen) börjat må illa och ville kräkas.
Men jag överlevde och som tur var var mammsen snäll och hämtade mig på de Geer, så jag slapp gå hem med mitt illamående.

Så, nu har jag gnällt av mig lite. Ahh, skönt värre.