Tråkig dag med tråkig MPR.
MPR:en var väl inte så värst rolig idag. Tidnings-layout alltså. Först ha genomgång i 1½ timme, sen sitta och göra en sida själv som inte tog mer än en kvart. Efter det ska man vänta en timme innan man får gå därifrån. Tur att vi slutar 16 istället för 16.30 nu när vi har strimmor. Den där halvtimmen gör mer än vad man kan tro.
Osäkerhet kan verkligen ställa till det så att det blir genant, även om det egentligen inte ska vara det. Det finns liksom ingen anledning. Elin vet nog vad jag pratar om.
Dummis-Pod.
Hur som helst blev jag väldigt sur tillbaka, det är jag fortfarande. Eftersom jag förmodligen måste göra fabriksgrejen med den så att all musik/bilder/sånt där försvinner. Och att ladda in ca. 25 Gb musik är inte så roligt som det låter. Faktiskt.
Som jag sa förut till Jonte-ponte på Fräcka; dagens I-landsproblem blir fler och fler och alltmer komplicerade.
För alla er som oroat er över min i-Pod, ta det lugnt, allt gick bra. Jag behövde inte göra fabriksgrejen med en. Jag fixa't ändå.
Sen så förstår jag inte varför alla blir likadana av att prata med mig. Först Jonte-ponte, sen Henka OCH sen "Lite annat folk". Alla tre, samma sak, inom loppet av 10 min. SUCK säger jag bara.
Ett tips: om ni ska skriva en bokanalys, gör det inte 2 månader efter att ni läst ut den. Man kan glömma vad som stod.
Idag fick jag reda på hur gammal en ko kan bli. Det var rätt svårt att ta reda på, eftersom jag är en sån person som inte har tålamod till att leta på internet. Så jag frågade en Henrik istället. Henrik kan allt. Så nu vet jag att en ko blir ungefär 25 år. Jag känner mig lättad.
I don't like this.
För att jag blir glad när jag tänker på det.
Läskig kväll.
Det här lovet har gått otroligt sakta. Inte hänt nått roligt alls, fast det är väl mitt eget fel I guess. Det är till och med som så att jag längtar tillbaka till skolan nu. Det ska bli spännande.
Idag var man på IKEA för typ...tredje gången på bara nåra veckor. Dumma rum som aldrig blir klart. Jag höll på att slå ihjäl tre småkillar som var sjukt jobbiga. Att småpojkar alltid ska springa runt och slåss och skrika hela tiden. De ser sig inte för heller, de asen.
Sen blir det skräckfilmskväll med folket. Det ska bli läskigt. Hoppas jag hamnar bredvid nån som jag kan hålla i handen, så blir jag inte lika rädd.
Nu kom Elin hit. Nu skall vi gå till Ektorp och hyra filmerna.
Tråkigt.
Nu har jag tråkigt. Det är tråkigt.
Utsvävningar.
Eller nått sånt.
Syndigt.
Ikväll ska jag kanske gå och se Felix spela med sitt band. Kan ju bli intressant det där. Hoppas på att få med några till Fräcka eller Världens efteråt. Får se hur det går.
I felt like I could just fly
Yes, yes, it was a very good song.
3 små måsten på en fredagkväll.
* sluta tänka så mycket
* sluta vara så osäker
* sluta sönderanalysera allting
Tre små steg. Det klarar jag nog.
Trevlig dag idag istället.
Det är torsdag och jag är glad.
Världens sämsta eftermiddag.
Sen var det ju datakunskap med Hazzz....an då. Vi skulle tydligen ha prov på excel, något som inte kom fram till mig förrns på förmiddagen = omöjligt att hinna plugga. Hur som helst så förklarade jag för Hassan hur läget var och att jag hellre pluggar och gör provet nästa gång, än att sitta där och fatta nada. Men nääärå, då ska jag göra så mycket jag kan.
Tredje gången jag ropade på honom för att förklara att jag inte kunde någonting så tog jag till med den lite hårdare rösten. Först då fattade han att jag faktiskt inte kunde något för att jag inte haft möjlighet att plugga, så då får jag en bok om excel att jobba med. Det var ungefär så här "Öppna excel. Här har vi rutor." osv. osv.
ROLIGT.
Efter det så var det ju givetvis RYSKA. Givetvis hade jag glömt att göra läxan. Givetvis hade jag (under datakunskapen) börjat må illa och ville kräkas.
Men jag överlevde och som tur var var mammsen snäll och hämtade mig på de Geer, så jag slapp gå hem med mitt illamående.
Så, nu har jag gnällt av mig lite. Ahh, skönt värre.
Dåligt.
Jag kom precis på att jag glömt berätta om Jens Lekman-spelningen in das Finspång. Dåligt av mig. Eftersom jag är lat och att det har gått en vecka, orkar jag inte köra igenom allt nu.
En sak vill jag dock säga; Grillen är bäst.
Baracker alltså.
Var och hälsade på pappsen förut, i hans lilla container-barack. Litet var det. Stackars liten. Hoppas det går fort att renovera badrum, så han inte bryter ihop totalt.
En av en del positiva saker med att ha skilda föräldrar, man har ett annat hem att gå till medans det andra är invarderat av högljudda badrumsgubbar.
Imorrn är det måndag. Igen. Lite dåligt. Iofs känns det lättare nu för tiden, av många olika anledningar.
Imorrn, på måndagen, ska vi införskaffa diverse möbler till Rummet. Det gäller ju att få lite ordning på tillvaron nu. Ordning är bra. Jag gillar ordning.
Det känns trevligt, det mesta.
Pete och pizzabak.
Pizza utan tonfisk är en dålig pizza, enligt mig.
"Lite annat folk" ska äta här också. Bra, eftersom han har varit riktigt dålig (usel) på att dyka upp på fredagsmiddag den senaste tiden.
Sen så hade jag ju hoppats på att få göra min muntliga presentation av Pete Doherty idag på svenskan. Så att man hade haft det gjort. Men det fick jag givetvis inte.
Iofs så får jag ju extra tid att träna, fast jag lär väl sjabbla ändå, yr som jag är.
Förresten så kommer jag köra ner syrrans leksakssynth/keyboard i halsen på henne snart. Det där ljudet tar livet av mig.
Fest I Valen och Jens Lekman.
Dagen började med film på Harlekinen, "En obekväm sanning" närmare bestämt. Jag var rädd för att jag skulle bli besviken med tanke på de höga förväntningarna jag hade innan. Fast det blev jag ju inte, så klart. Den var väldigt, väldigt, väldigt bra. Faktiskt.
Efteråt gick jag och Elin och diskuterade hur det skulle blivit om Al Gore vunnit presidentvalet istället för (fuskisen) George W Bush. Vi hann inte direkt dra några riktiga slutsatser förrän våra magar skrek efter mat. Det ledde till en falafelmåltid på Poseidon.
Imorrn är det, som de flesta med någorlunda koll vet, Fest I Valen på Kammaren. Vi (jag och Elin, vilka annars) har bestämt att det ska bli jättekul.
Sen har säkra källor gett mig information om att en viss typ har vissa planer för mig imorrn. Well, vi får se hur det går. Det var ju likadant förra året och alla vet ju hur det slutade...Fniss.
Just det. Jens Lekman på lördag också. Bra att de tog bort den där åldersgränsen. Det är så löjligt med sånt.
----------
Något senare
Jag började tänka på senaste Fest I Valen. Jag vill hylla den kvällen med en bild, som jag har gjort själv. Det är fri tolkning, men jag kallar den "Fru Dahlstedt och hennes röda hus."
Hon är oftast väldigt rolig.
Hilda: Det är då de börjar flyga va?
Ahh, hon kan verkligen ha sina stunder, den där tjejen alltså.
Funny.
Idag var det roligt att prata om näringspyramider, kolets kretslopps och allt annat. Tänk vad lite kaffe och trötthet kan göra. Ewa verkade ju bara bli lite irriterad.
Förut skulle jag ha åkt till Friskis med Fia. Men eftersom mamma var själv hemma och hade lite grejer att fixa, så tog jag på mig ansvaret att se efter Wilma. Storasyster som man är. Var ute och gick i drygt en timme med henne. Lite kul hur folk tittar på en när man går förbi. Jaja, det är ju deras sak. Jag fick ju röra lite på mig i alla fall, trots den uteblivna träningen.
Vilket dåligt och tomt inlägg.
"I would do him anytime."
Det var väldans roligt.
It goes like this.
Naiv. Super.
"Omkring tio procent av alla som levt på jorden, lever nu. Det vet vi.
Om vi utgår från att människor kommer att fortsätta existera, i tusentals eller miljontals år, så innebär det att vi som lever nu är speciella, därför att vi lever tidigt, och att de som kommer efter oss kommer att vara mer typiska, därför att det, relativt sett, kommer att vara vanligare att leva då än det var att leva nu.
Men vi har ingen anledning att tro att vi som lever nu är speciella. Och om vi är typiska, betyder det att få kommer att leva efter oss, och därmed att mänskligheten går mot slutet av sin existens."
Boken ifråga tog inte så värst lång tid att läsa ut.
Vitt i näsan.
Sen finns det andra saker som egentliga är jobbiga, men som känns härliga just nu, eftersom såna saker alltid är bra till en början. Innan allt förstörs. Så är det för mig i alla fall.
Jag gillar't.
Simone och Elin sitter på en bänk på skolan. En tjej går förbi.
Elin: Värst vad fin hon skulle vara då. Tur att det luktade fis om henne.
Simone: Skulle vi ha hatat henne annars, eller?
Elin: Ja, men nu tycker vi bara synd om henne, eftersom hon fes.
Ahh, kvinnlig logik alltså.