Det värsta är när man gör samma misstag flera gånger.
I fredags blev det Hugo-kväll, den första på väldigt länge. Vi värmde upp hemma hos syrran med sjukt trevligt folk, vin, vattenpipa med tillhörande tvestjärtar och namnförslag till den kommande katten. Det kom upp en hel del förslag, de flesta från Anton, och vissa bättre än andra. Enligt mig var Bob Hund Geldof klart bäst, så jag hoppas sis är vettig och väljer det förslaget.
Hur som helst, en stund efter att klockan passerat elva begav sig jag, Fia och Elin mot Hugo för att komma in på fribiljetterna (och för att Fia inte skulle hinna stressa upp sig?). När vi kom fram var jag nog inte den enda som blev förvånad över den hiskeligt långa kö som slingrade sig från entrén. Här kan man ju inte stå, ansåg vi och kunde efter några snygga, mindre schyssta, metoder ta oss förbi klungan och gå in. Det var början på en väldigt trevlig kväll.
Sen kan jag väl tillägga att en överdrivet stor konsumtion av alkohol tillsammans med intag av nikotin inte var bra för mig en kväll som denna. Så även om Jonte påstår att jag inte gjorde det, ber jag ändå om ursäkt för eventuellt dräggigt beteende. För säkerhets skull liksom.
Imorrn är det dags för Thordarson att komma hem. Det kommer extremt lägligt eftersom det är dagen innan skolan drar igång igen. Det borde egentligen vara en "Trean, FINALLY!"-känsla, men det är mer "Helvetes-shit-jävlar-vad-mycket-som-ska-göras-innan-studenten-känsla". Jag hoppas jag överlever.
och sen ramlade jag ut såvitt jag vet
Och jag ramlade omkull och tog mig upp
och sen ramlade jag omkull igen
Way out west blir till kattunge.
Sen att vi hängde med en massa schyssta människor gjorde ju inte saken sämre. Sebastian, Jenny och några av deras kompisar. Riktigt trevliga människor. Det må jag säga.
Jag hann sedan inte vara hemma i mer än ett dygn förrns Thomas kom och rörde om i grytan. Inte så jättedramatiskt som det låter, men ändå. Hans systers katt har ploppat ut en massa små barn, så vi gick hem till dom för att titta, känna och klämma, eftersom Felicia varit sugen på en liten rackare. Det hela slutade med att jag och Felicia plockade två bröder, en var så att säga. Så i slutet av veckan troligtvis kommer jag och pappsen att ha en liten kattunge. Pappa fick döpa honom, så det blir en liten Thordarson. Jag tror det blir bra.
Jag gillar inte början av augusti.
Jag har dock bestämt mig för att skaka av mig allt det där och istället njuta fullt ut av tiden som är kvar. Det gör jag först genom att om ca 1½ timme sticka ner till Gbg till kusin + flickvän för en härlig helg med Way out west och lite smått och gott. Vi börjar redan ikväll med ett besök på Pustervik, där det tydligen ska vara en hel del electro. Det kommer bli nice.
Igår kväll var jag, Fia, Jonte, Johanna och Thomas hemma hos Elin. Riktigt trevligt att bara hänga, lyssna på musik och dricka folkisar. Det var väldigt länge sen jag var med på något sådant, det kändes när man satt där att man saknat det mer än man trott. Så det är ju ett annat sätt att hantera skolångesten, umgås med vänner och bara ha det mysigt.
Så får det bli!
Tuff tågluff.
Jag har äntligen tagit mig tid att klura ut hur man piffar upp bloggen. Egentligen är det inte så mycket att klura ut, men jag är ju rätt trög när det gäller sånt här så för mig var det det. Det är i alla fall gjort nu.
Sen är det ju så att jag har varit ute på värsta tuffa tågluffen i lite drygt två veckor tillsammans med Sis, Thomas och Stenis. Jag måste nog få säga att det var bland det roligaste jag gjort. Sån härlig känsla att bara gå in på en tågstation någonstans i Europa och hoppa på första bästa tåg till något helt annat ställe. Vi hann med städer som Hamburg, Berlin, München, Krakow, Prag och Pula. Venedig bör väl också nämnas, vi var ju trots allt där i drygt två timmar. Jag tänker inte skriva en lång roman om resan men vill ändå nämna några saker man lär minnas:
* När vi åkte trampbåt, drack champagne och stekte i Kroatien
* Personer som Marija, Jänkar'n, Gubben med krubbet och Ludvika-borna
* När vi kom med tåget till Polen som egentligen var fullt
* Tågbyten och passkontroll mitt i ingenstans vid den Kroatiska gränsen
* Besöket på Auschwitz/Birkenau
Nu ska jag gå upp till Fias katter och göda dom och dom lite kärlek. Sen bär det av till Sis där det bjuds på mat. Tjingeling!
Mot västkusten!
Onödigt, ointressant, diverse.
Jag har aldrig varit bra på att fira midsommar. Eller, jag har svaga minnen från när jag var liten och dansade kring midsommarstången på diverse ställen, men det var ju sjukt länge sen. Så det räknas liksom inte. Menmen, i år blir det i alla fall lite celebrationer. Antons land är det som gäller. Jag tror det kommer bli mycket trevligt, trots att jag inte är på partyhumör och pga taskig planering inte införskaffat flytande förtäring. Men det ordnar sig säkert.
Jobbet flyter fortfarande på rätt bra. Det känns nästan som man jobbat där i två år och inte bara två veckor. På ett bra sätt alltså. Kommer nog kännas lite bittersweet när man väl ska sluta, men det är ju sånt man får ta. Sen är det ju rätt nice att jag och Henrik fått en specialare. Jag hoppas det funkar bra.
Btw har jag precis haft en oerhört fin reunion med The Strokes. Vårat förhållande har ju legat på is ett bra tag nu, men som sagt, nu har vi hittat tillbaka till varandra så nu lär vi väl umgås rätt hårt ett tag framöver igen. Det känns bra, mycket bra.
Nu skall jag göra duschen och allt det andra man gör innan man ska iväg någonstans.
Tjingeling.
Splittrad, förvirrad. Som vanligt med andra ord.
Hur mitt sommarlov hittills har sett ut?
Fest, fest, fest
Jobb, jobb, jobb
Sömbrist, sömnbrist, sömnbrist
Jobb, jobb, jobb
EM-fotboll, EM-fotboll, EM-fotboll
Jobb, jobb, jobb
Hur jag överlever?
Sjukt roliga arbetskamrater (i alla fall vissa)
Pengar
Tågluff
Och detta fylliga inlägg är enbart till som ett bevis på att jag lever, i fall folk börjat undra.
Du vet var det sitter och siktar tills
du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in, hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt
du vill, du vet jag vill bli din
Och ingen annan kommer in, hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världens hunger samlad i mig, hela världens hunger samlad i mig
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Imorrn är det fixa med slutprojekt, få betyg i MPR, ha kompletteringsprov för att få vg i matten på ett avsnitt jag inte fattar för fem öre, åka till läkaren i LKPG, sen eventuellt lite Laserdome med fina klasskamrater.
Om det inte vore för den fina avslutningen på dagen skulle jag antagligen bryta ihop och ligga kvar i sängen gråtandes.
Over and out.
En rolig måndag.
På grund av mitt något sjaskiga tillstånd har jag inte fått i mig mer än ungefär 2 skivor melon, 3 riskakor, en skvätt fruktsoppa och lite cola sen i söndags eftermiddag. Eftersom jag nu mår bättre och börjar få hungern tillbaka är det som att min kropp vill kompensera det taskiga intaget av mat genom att skrika efter fett och socker. Så det enda jag kan tänka på nu är McFish-meny med extra pomme och en stor påse godis. Jag skulle säkert ge min kropp en chock genom att äta sådan mat och börja kasta upp igen, men det skulle det lätt vara värt.
Det är ingen båt, det är ett farskap.
I torsdags var jag med sis på stan. Det gick dåligt. Bara ett par shorts och ett sådant där glasögon-snöre. Så nu måste jag köpa mig ett par solglajor också.
Vi gick till hamnen för att se när Ostindiefararen kom in. Det var en herrans massa folk där. Väldigt mycket pensionärer, givetvis, som jag lyckades bli förbannad på flera gånger. Nu tänker jag döma precis alla och det skäms jag inte för ett dugg; ni 40-talister är hemska. HEMSKA! Usch.
Hur som helst, farskapet i sig var rätt stor, dock inte så stor som jag hade trott. Den smällde högt också. Det var spexigt. Vi tittade en stund, sen åkte vi hem. Ungefär.
Igår var det kåtfredag och grill i Folkparken med några klasskamrater. Man får ju inte nog av dom helt enkelt, vi har ju så sjukt kul. Kvällens köttis stod Frida, som grillade blåvalspenis, för. Den var väldigt skojig att titta och ta kort på. Efter lite käk, lite fotbollslarv och lite cider/öl/vin stack vi till Anton där det var fullt drag. Folk här, folk där, folk överallt. Frågan är om det inte var folkrekord. Jag tror nog det.
Tyvärr var jag sjukt trött och därmed rätt opepp, så jag släppte väl inte riktigt loss så mycket som jag borde ha gjort. Det gjorde däremot Elin. Jag måste säga att hon sköter sitt 18-årande exemplariskt nu för tiden. Det är nästan så man blir lite stolt över henne.
Det mesta av folket skulle ut och jag, som har ungefär 37 dagar kvar, tackade nej till diverse leglåningserbjudanden för att istället åka hem och sova. Tyvärr funkade inte det så jättebra, så nu sitter jag här, skittrött och grinig med ett rum + toalett att städa, hår att färga och 20-årskalas (Sanna har blivit gammal) att fixa till. Det sistnämnda är dock inget tråkigt, bara jobbigt eftersom jag inte orkar fixa i ordning mig och inte har några roliga kläder att ha på mig.
Hur som helst, hejdå.
Allt och lite till.
Vad har hänt sen sist då? Jo, allt och lite till skulle man kunna säga.
Elin är numera officiellt vuxen, 18 that is. Hon var lite dålig på att vara 18 första helgen, även om det var tacksamt för oss som inte riktigt har hunnit att fylla, eftersom det då blev hemmafest hos henne istället. Det var den bästa kvällen på länge och jag lyckades få henne födelsedagsfull, som var mitt mål med kvällen. Tyvärr drog hon med mig i fallet, men jag kände att jag kunde bjuda på den. Jag har ju hållit mig på en väldigt låg nivå de senaste månaderna, så det var väl på tiden så att säga.
Sen har Wilma hunnit med sin första rejäla vurpa. Som tur var hände det på dagis, så jag slapp se det, jag blir ju så panikslagen när hon gör illa sig. Hur som helst kom hon hem med skrapsår precis under och på näsan. Fråga mig inte hur hon lyckades skrapa under näsan, men det såg hemskt roligt ut i alla fall.
Sen har jag och den äldre syrran lyckas lära henne säga "Oh yeah" också. Så det springer hon runt och säger hela dagarna, oavsett situation. Det och "oj".
Vad mer? Jo, jag har lyckas få sommarjobb också. På Communitell. Får hoppas att det funkar så det rullar in lite pengar till sommaren, så man kan ge sig iväg någonstans. Annars blir det till att vara hemma hela lovet. I och för sig skulle jag inte ha något emot det. Känner faktiskt för att inte göra någonting. Typ gå upp runt 9, lägga sig i solen några timmar, gå in och rulla tummarna och sen göra något trevligt på kvällen. Det får gärna bli lite småtråkigt också, så att lovet blir långt och så känns det inte lika tufft att börja skolan igen. Det vore perfekt. Faktiskt.
Nu måste jag börja med min filmanalys som jag ska redovisa imorgon. Bra planering, Simone. Bra gjort.
För att jag älskar april och mår fruktansvärt bra just nu.
Öppna era trötta ögon och släpp ut det
Det här har växt i mig, åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer
Du var full och jag var full i aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar för du är tom och jag är tom
Och du sa: egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid
Men då slösar vi bort våra liv
Och jag tänker alltid på dig i april
Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på
En kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på
Egentligen älskar du inte mig och egentligen är det okej med mig
För jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid
Och jag var ingen, du var aprilhimlen
Som jag minns den och som jag minns dig
Vad jag hoppas att du, kan se mig nu
Vad jag hoppas att du, hör mig nu
Och för att jag inte riktigt kan släppa det.
Håkan kråkan kraxmaskin.
Hur som helst så var det Håkan, som så många gånger förr, som gällde. Jag tror det också är något som det har tjatats väldigt mycket om här i bloggen genom åren, så det är ingen mening med att berätta hur fantastiskt det var att se honom. Sen så går det egentligen inte att beskriva med ord, det är helt enkelt något som man måste uppleva för att förstå. Alltså blir det meningslöst i dubbel bemärkelse.
Förutom Håkan var det ju även IFK som gällde då. IFK mot IFK. Göteborg mot Norrköping alltså. På Ullevi. Med tanke på hur IFK (mitt IFK alltså) spelat den senaste tiden hade man väl inga större förhoppningar om några poäng. Trots det ska man, enligt mig, stötta sitt lag och det är ju alltid spännande att vara på Ullevi. I alla fall, fram tills 43:e (eller något sånt) minuten kändes det som att vi mycket väl skulle kunna spela till oss tre poäng. Det var då självmålet kom och efter paus rasade allt. Det var faktiskt lite pinsamt att se hur illa de spelade och att det rann iväg till 4-0 var ju inte kul över huvud taget.
Trots det var det en toppenhelg och nästa Gbg-besök och Håkan-konsert måste bokas in snarast. För mitt välmåendes skull.
Låsäventyr på Kungsgård.
Jonathan har tyvärr ingen extra tröja med sig så jag blir alltså tvungen att bryta upp låset för att komma åt min jacka. Man vill ju inte cykla i kortärmat ända till stan tänker jag. Så jag hämtar vaktis som med världens största låsavbitaregrej, tillsammans med hjälp av sina saftiga muskler, bryter upp låset. Jag packar ner alla saker, som jag inte ens vet varför jag har i skåpet, som jag antar att folk kan tänkas ta av någon anledning, vilken vet jag inte riktigt. Det var bland annat; två paket batterier, en IFK-halsduk och tre cd-skivor. Väskan blev full.
Jag trampar ner till stan i racerbilsfart och irrar ett havlt varv för lång (är fortfarande förvirrad efter renoveringen av Domino) innan jag kommer till Clas Ohlson. Jag köper ett nytt lås och trampar om möjligt ännu fortare tillbaka till skolan. Eftersom jag är en sådan som stressar upp mig över saker och ting alldeles för mycket, hade jag fått upp en bild i huvudet av hur folk, under de 15 minuterna jag var borta, hunnit upptäcka att mitt skåp var utan lås och trashat allt innehåll. Som tur var upptäcker jag att allt i skåpet såg rätt orört ut, så det var bara att andas ut och sätta på det nya låset.
Så allt ordnade sig till slut. Det var snällt av Elin också att låna ut pengar till det nya låset så jag slapp åka hem på väg till stan. Det hade ju stressat upp mig ännu mer och jag hade antagligen legat med blödande magsår just nu.
Tänk vad i-landsproblem kan ställa till det för en alltså. Ack ack.
Jag är en vampyr.
Fem stycken fick IG på matteprovet. Jag tror jag är en av dom. Skulle inte bli förvånad.
På söndag ska jag klippa mig. Äntligen. Det ska bli ruggigt skönt, var ju faktiskt väldigt länge sedan sist. Jag fuderar på att vara vågad och prova något helt nytt. Som en liten förändring så där liksom.
Ska bli kul att höra Markus skiva sen också. Hela alltså. Det man hört hittills är ju väldigt bra. Grejt.
Nu borde jag ta tag i allt jag måste göra, när man fick sluta tidigt och allt. Kanske gör jag det. Kanske inte.
Hej hej.
Helvete.
För & Emot (som icke-för, inte emo i bestämd form, men det kanske ni fattade)
* Det är alltid uppfriskande med spontangrejer
* Skön paus från allt vad skola och plugg heter
* Det är inte varje dag man får göra roligheter näst intill gratis
* Det är inte ofta man är i huvudstaden
* Spännande att se Radiohuset eftersom radio är något jag skulle vilja jobba med. Som ett studiebesök typ
* Bilresor är trevlig, även om de är korta
* Jag förtjänar det
Emot:
* Missar en smula av skolan
* Kommer hem skitsent, inte bra med tanke på matteprovet på torsdag
* Firefox AK har aldrig riktigt satt sig fast för min del
Detta inlägg var enbart för att jag svart på vitt skulle få se att För-listan är betydligt längre och att jag därför inte borde tveka. Denna gäller, enligt mig, även för Elin. Med parentes på den sista för hennes del kanske.
Ingen disciplin här inte.
Dagens morgon, alltså imorse, var den hemskaste morgonen på länge. Det var en sådan morgon då man hade kunnat gråta floder och kräkas samtidigt bara för att man var tvungen att gå upp. Helst av allt hade jag legat kvar i sängen, men tuffing som jag är tog jag mig upp och gjorde allt som man gör en vanlig måndagmorgon. Jag var fortfarande på rätt taskigt humör när jag begav mig till skolan, men efter att ha varit med Elin en stund och efter att kaffet kickat in var det väldigt svårt att fortsätta vara sur. Humöret vändes helt och jag blev gladare än vad jag varit på länge. Som jag sa till Elin, det var tur att inte vädret var jättefint, för då hade mitt humör nått himmelshöjder och jag hade förmodligen kastat kläderna och varvat skolan ett antal gånger. Så, det taskiga vädret höll mig på en ganska lagom nivå. Tur var väl det.
Jag var i princip bara hemma och vände efter skolan. Det var ju redaktionsmöte på NT 16.30 och eftersom jag ville hinna svänga förbi Din Sko innan var det bara att ge sig iväg. Jag kom dit och upptäckte till min förvåning att de skor jag ville ha inte fanns i grått, som jag av någon konstig anledning fått för mig. Så det fick bli ett par svarta istället, så kan jag och Elin trippa runt i likadana tillsammans. Som om folk inte redan tror att vi gör precis samma saker, har samma kläder osv. osv. ändå liksom.
Sen gick jag till H&M. Jag var fast beslutsam om att inte köpa mer än skorna, eftersom jag har pengapanik inför sommaren. Det gick ju som det gick. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag kan säga så mycket som att förutom skorna kom jag hem med en kjol och en tröja.
Dåligt av mig. Men ändå rätt bra.
Nu är jag bajstrött och så sugen på en kopp te så jag skulle kunna strypa någon.
Så hejhopp och allt sånt där.
För en lång lång tid.
Äntligen helg då.
Igår kväll var jag så trött att jag inte visste vem jag var eller var jag var. Jag gick och la mig runt 21.30 och somnade nog i luften på väg ner till sängen.
Imorse gjorde jag pannkakor á la American style. De smakade ungefär som vanliga, svenska pannkakor, men var tjockare och luftigare. De var goda. Jag är duktig.
Ikväll blir det antagligen melodifestivalen och vin med lite folk.
Ett litet "btw" får avsluta detta korta, aningens meningslösa inlägg: Håkans nya singel är jättejättebra och det är alldeles för lång tid kvar tills nya skivan kommer.
Punkt.
Hej, en vår tack!
Idag var det ryska igen då. Det var rätt lugnt faktiskt, trots att Svetlana var på bara mig första halvan av lektionen. Det var tydligen bara jag som skulle läsa, översätta och se allmänt dum ut. Men det gör inget, den bju'r jag på. Tur att Puff Daddy gör att ryskan inte blir så tråkig längre.
Nu har jag även uppgraderats i NT-systemet lite grann. Jag har fått börja på UngNT nu, istället för Popcorn. Det känns mycket bra, då jag får skriva om saker som inte rör godis, studsbollar osv. osv. Inte för att det är något fel med grejerna som sådana, blir bara lite tröttsamt i längden. Men som sagt, nu blir det lite mer sånt som även jag kan ha lite glädje av att få skriva. Och Olov och de andra (de tre som var där) verkar ju vara väldigt trevliga människor också. Grejt.
Eftersom jag på grund av envis, elak förkylning (som nu är inne på sin...tolfte dag) inte kunde vara med på drinkkväll i lördags var jag då pepp på annat. Som tur var hade Elin redan fixat fram aktiviteter till nästa helg. Då blir det Jell-O-shotkväll. Det låter faktiskt ännu mer spännande än drinkkväll måste jag säga. Det blir intressant.
Imorrn är det torsdag och jag är jättetrött.
You know how it is, wake up feeling blue and
everything that could be wrong is including you.
Black clouds and rain and pain in your head
and all you want to do is stay in bed.
But if you do that you'll be missing the world,
because it doesn't stop turning whatever you heard.
If you do that you'll be missing the world. You
have to get up get out and get gone!
You know how it is, wake up feeling green,
sick as a dog and six times as mean.
You don't want to sing you don't want to play.
You don't want to swing you don't want to sway
All you want to do is nothing on a day like today.
But if you do that you'll be missing the world,
because it doesn't stop turning whatever you heard.
If you do that you'll be missing the world.
You have to get up get out and get gone!
Get up get out and have some fun.
You have to get up get out and get gone!
Get up get out and get it on. Get up get out and get gone!
You have to get up get out and get living. This is really it.