Jag behöver mer
Ibland vet man varken ut eller in. Ibland känns saker och ting väldigt långt borta, ibland väldigt nära. Ibland längtar man så mycket efter något att det gör ont när man ligger i sin säng och inte kan sova. Det blir så jävla jobbigt att andas när man vill ha något så mycket, men uppenbarligen inte kan få det. Det är så jävla frustrerande alltihop.
Jag har varit väldigt märkt av helgens festligheter. Utgång med överdrivet stor alkoholkonsumtion både fredag och lördag var kanske inte det allra smartaste, men jävlar vad roligt vi hade. Men som sagt, idag var jag tröttare än någonsin och att ta sig igenom den ändå korta dagen var en ansträngning. Hur som helst bör jag ta en vit period nu. Enligt min planering ska ju levern hänga med ett tag till och då kan man ju inte hålla på så här vareviga vecka. Speciellt inte när man får ett "Hej...igen." Inget allvarligt egentligen, men det får en att tänka till lite.
Det börjar även kännas att skolan dragit igång. Jag kan inte minnas att ett läsår börjat i det här sjuka tempot. Sen har jag ju aldrig börjat sista året förut heller i och för sig, men det här är ju bara sinnessjukt. En bokanalys, en rapport (alltså en riktig som på universitetet), en folder, en filmanalys, ett prov på filmhistorien inom loppet av några veckor. Lägg på ett fett projektarbete på det också. Hej och hå, vad vi ska ta livet av dagens ungdomar. Inte nog med att vi ska vara smala, snygga, ha coola grejer och de rätta kläderna, knulla som kaniner utan att vara lösaktiga och klara av att ta klivet från barn till vuxna liksom. Närå, nej, nej, nej.
Livskris? Ja, kanske.
Can't see nothin' in front of me
Can't see nothin' coming up behind
I make my way through this darkness
I can't feel nothing but this chain that binds me
Lost track of how far I've gone
How far I've gone, how high I've climbed
On my back's a sixty pound stone
On my shoulder a half mile of line
Jag har varit väldigt märkt av helgens festligheter. Utgång med överdrivet stor alkoholkonsumtion både fredag och lördag var kanske inte det allra smartaste, men jävlar vad roligt vi hade. Men som sagt, idag var jag tröttare än någonsin och att ta sig igenom den ändå korta dagen var en ansträngning. Hur som helst bör jag ta en vit period nu. Enligt min planering ska ju levern hänga med ett tag till och då kan man ju inte hålla på så här vareviga vecka. Speciellt inte när man får ett "Hej...igen." Inget allvarligt egentligen, men det får en att tänka till lite.
Det börjar även kännas att skolan dragit igång. Jag kan inte minnas att ett läsår börjat i det här sjuka tempot. Sen har jag ju aldrig börjat sista året förut heller i och för sig, men det här är ju bara sinnessjukt. En bokanalys, en rapport (alltså en riktig som på universitetet), en folder, en filmanalys, ett prov på filmhistorien inom loppet av några veckor. Lägg på ett fett projektarbete på det också. Hej och hå, vad vi ska ta livet av dagens ungdomar. Inte nog med att vi ska vara smala, snygga, ha coola grejer och de rätta kläderna, knulla som kaniner utan att vara lösaktiga och klara av att ta klivet från barn till vuxna liksom. Närå, nej, nej, nej.
Livskris? Ja, kanske.
Can't see nothin' in front of me
Can't see nothin' coming up behind
I make my way through this darkness
I can't feel nothing but this chain that binds me
Lost track of how far I've gone
How far I've gone, how high I've climbed
On my back's a sixty pound stone
On my shoulder a half mile of line
Kommentarer
Trackback