Simone Amanda Josefina

Att skriva en rapport om socielekters vara eller icke vara i detta land är inte det allra lättaste. Jag börjar på allvar idiotförklara mig själv för att jag valde det ämnet. Visst, det är ett ämne jag är sjukt intresserad av men i tider som dessa, då skolarbetet redan ligger som ett ton sten på axlarna, kanske man borde tagit något som det finns ett konkret svar på. Det verkar som att när det kommer till språkliga skillnader mellan de olika socialgrupperna måste man ta hänsyn till vilka sorts ord man använder sig av i själva jämförelsen, i vilken situation de används, att sociolekt går hand i hand med dialekt och en herrans massa andra saker. Det är i och för sig inte så jättejobbigt. Det kluriga är att alla undersökningar som innehåller ett fyrsidigt långt resultat, är skrivet på ett sådant korrekt fackspråk att de måste översättas till vanlig svenska innan man kan dra några slutsatser. När man gjort allt detta kommer man fram till att det fortfarande inte verkar finnas något svar, eftersom alla undersökningar visar olika saker och att det inte tycks finns något direkt samband mellan dessa. Det verkar också vara som så att de största skillnaderna finns inom de olika socialgrupperna och inte sinsemellan, vilket jag inte tror räknas som sociolekt eftersom man inom samma socialgrupp tillhör samma "klass". Eller? Herregud, jag har problem.

På tal om annat strosade jag längs södra promenaden för någon vecka sen. Det var en sådan där frisk höstdag med solsken och jag hade mysig musik i lurarna. Det blåste lite, så att löven föll från träden och virvlade runt på marken. Just då kom jag att tänka på hur otroligt vackert allt blir på hösten. Det är något visst med att se allt skifta från grönt till rött och att gå och sparka i lövhögar. Det känns så varmt och befriande på något sätt. Därför är Norrköping väldigt bra så här års, längs promenaderna  och Åbackarna finns det många träd och löv att njuta av. Sen att Rhododendrondalen är världens bästa namn gör ju inte saken sämre. Jag gillar det.