Simone Amanda Josefina

Ibland slås jag av tanken att det en vacker dag är slut. Att jag aldrig mer kommer få uppleva detta underbara, vackra, fina, euforiska igen. Jag får lite panik då, för vad skulle jag göra om jag aldrig mer kunde se fram emot sådana ögonblick igen? Antagligen gå under.
Men det är inget jag behöver tänka på nu. Egentligen. För dit är det ju väldigt långt och väldigt många upplevelser kvar. Om allt går rätt och om livet är rättvist. Och det måste det vara. I alla fall när det gäller det här.

Vad jag bryr mig om nu, är att du kommer
nära mig, även om det är försent att älska dig.
Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng
lyssna till samma regn. Vad jag bryr mig om nu, är att
få ut dig ur skallen, är att aldrig ge hela hjärtat för
kärlek igen. Den tar slut från kyss till kyss.
Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut