Det är inte lätt att börja bli vuxen.
Dagarna bara flyger iväg. Det är väldigt skönt på ett sätt, men samtidigt rätt läskigt. Jag har lyckats intala mig själv att jag faktiskt fyller 18 om inte alls så länge. Så nu tror jag på det. Det är roligt hur något man längtat efter de senaste tre åren plötsligt är något man är skitskraj inför. Det känns som att man måste börja ta tag i saker och ting. Göra det man ska göra när man är 18. Som allas tjat om körkort till exempel. Var man än är på skolan nu för tiden så är det alltid någon som säger något om halvljus, teoriprov, halka, hur illa det gick när man råkade köra fel i rondellen eller hur ens pappa fullkomligt vrålade BROOOMSA och hur man då höll på att köra av vägen. Man skulle då kunna tro att jag blir stressad, eftersom jag själv inte ens har övningskört. Men nej, nej, så är det faktiskt inte. Det är nog mer så att man får lite ångest över att man inte kan komma på var alla år tog vägen. Det känns som om det var igår folk runt omkring en snackade om Ektorpsdiscot hit och söt-fotbollsklass-kille dit, och nu helt plötsligt ska de här människorna sätta sig i en bil och köra runt. Icke sa Nicke, det går jag inte med på.
Sen kan det ju också vara som så att jag snart blir myndig, har levt i hela 18 år, och känner att jag inte direkt...tja, gjort någonting kanske är fel att säga. Men något i den stilen.
Idag har jag återigen fått några sådana där uppenbarelser som gör att vissa saker börjar klarna. Det är dagens "skönt men läskigt" nummer 2. Helt plötsligt bara, typ som när en ballong spricker fast inte lika högljutt, slog det mig. Efter år av tankar, grubblerier och sönderanalyserande så är just den punkten avklarad. Det är nästan så att jag ringer upp en person, som en gång i tiden gjorde allt för att hjälpa mig att klara upp allting, och skriker ut att jag äntligen förstår, att logiken hänger ihop nu. Som ett slags avslut på något sätt.
Så nu när man fått ordning på allt och vet hur det egentligen ska vara, är det väl bara att börja agera efter det. Eller bara och bara, det är nog inte så lätt. Men jag hoppas det går mycket smidigare än vad själva förarbetet gjorde, för annars blir det...tungt. Typ. Eller något sånt.
I cover myself in water, the pearls are good for me
Staying resting on the seaside, resting, the air is good to breathe
Clear sky, clear from trouble, this day's meant for me
This day's mine without worries
Sen kan det ju också vara som så att jag snart blir myndig, har levt i hela 18 år, och känner att jag inte direkt...tja, gjort någonting kanske är fel att säga. Men något i den stilen.
Idag har jag återigen fått några sådana där uppenbarelser som gör att vissa saker börjar klarna. Det är dagens "skönt men läskigt" nummer 2. Helt plötsligt bara, typ som när en ballong spricker fast inte lika högljutt, slog det mig. Efter år av tankar, grubblerier och sönderanalyserande så är just den punkten avklarad. Det är nästan så att jag ringer upp en person, som en gång i tiden gjorde allt för att hjälpa mig att klara upp allting, och skriker ut att jag äntligen förstår, att logiken hänger ihop nu. Som ett slags avslut på något sätt.
Så nu när man fått ordning på allt och vet hur det egentligen ska vara, är det väl bara att börja agera efter det. Eller bara och bara, det är nog inte så lätt. Men jag hoppas det går mycket smidigare än vad själva förarbetet gjorde, för annars blir det...tungt. Typ. Eller något sånt.
I cover myself in water, the pearls are good for me
Staying resting on the seaside, resting, the air is good to breathe
Clear sky, clear from trouble, this day's meant for me
This day's mine without worries
Kommentarer
Trackback