Simone Amanda Josefina

Igår hade jag min första lektion med Svetlana. Svetlana är från Ryssland. Hon pratar bara på ryska,  till och med när hon ger instruktioner. Sen skriver hon upp de ord hon sagt på tavlan för att vi ska lära oss dom, men hon skriver ingen översättning. Alltså har man efter en lektion 2 A4-sidor med ryska glosor utan översättning som vi ska kunna till veckan därpå. Vi har skrotat arbetssättet som inkluderar läroböcker också. Man ska bara prata, prata, prata. Detta är väldigt svårt för oss eftersom vi under vårat första år bara fick lära oss ord som kompositör, goddag, vad är klockan och så vidare. Men det spelar tydligen ingen roll, för vi ska prata ändå. Prata, prata, prata. Men lär sig allra bäst så, tycker Svetlana. Och det är Svetlana som bestämmer, så vi får göra som Svetlana vill och prata på. Fast vi inte kan.

Idag åker Elin till Stockholm för att därifrån flyga till Milano imorgon. Jag är inte ett dugg avis.
Detta blir den första helgen på länge helt utan henne. Tur att Frida har lovat att ta hand om mig. Det kan bli kul i busken.
Vi är nog alla en smula rädda för att Elin ska fastna hos någon snygg, italiensk karl som är Vogue-modell och att hon aldrig kommer tillbaka. Hoppas hennes köttbit gjorde en tillräckligt god lasagne som hon helt enkelt inte kan leva utan. Vi får la se hur det blir med den saken.

För någon dag sen drömde jag att jag skulle bli bortgift. Man skulle kunna tro att jag var deppig eftersom det inte verkar alltför roligt att behöva gifta sig med någon man inte känner. Men tvärtom var jag väldigt glad, eftersom killen ifråga hade rika morföräldrar som hade fixat en rätt skaplig lägenhet till oss. De skulle även ge oss pengar till mat och andra grejer man behöver. Man skulle kunna ta detta som ett bevis på hur långt jag skulle kunna gå för att kunna flytta hemifrån NU. Så om någon med eget boende behöver en fru så är det bara att höra av sig!