Förhör och kvällspromenad.
Idag var världens slappaste dag. På svenskan såg vi klart på Allt eller inget, som vi började se på i fredags. Sjukt rolig film, verkligen. Det är lustigt att jag bara sett den en gång förut, eftersom den har samma låga humor som jag har.
Efter svenskan hade vi förhör på idrotten. Träningslära. Yey! Eftersom jag började plugga på allvar igår runt 20 gick det väl inte så jättebra, men jag hade dock väldigt roligt åt mina förklaringar på olika begrepp. Hoppas Busch är snäll med rättningen.
Efter idrotten slutade vi. För det gör vi på måndagar. Slutar efter idrotten alltså. Es very nice, yes.
Var förbi hos Dr. Lennart idag också. Han var väldans glad och trevlig idag, antar att hans ilska har försvunnit. Vi hade så pass roligt att jag en gång fick en skrattattack där i stolen. Det var så att alla verktyg (eller vad det heter) och allt annat skräp skakade livligt. Anledningen till att jag skrattade var att han använde ett väldigt roligt uttryck. Jag har för mig att det var "pellenickel", eller nått sånt. Antingen var det själva sammanhanget som var roligt, eller var det det faktum att jag var så extremt trött som gjorde mig fnissig.
Efter hemkomst, middag och musiklyssnande blev jag otroligt uttråkad. I brist på nått annat att göra fick det bli en promenad i kvällsolen. Med Smiths i lurarna och kameran i högsta hugg strosade jag runt. Detta resulterade i några ganska illa tagna och meningslösa bilder som ni kan se här. Det är ett bevis på att jag verkligen skulle behöva Foto A-kursen på IV nästa termin.
Sing me to sleep, sing me to sleep.
I don't want to wake up on my own anymore.
Efter svenskan hade vi förhör på idrotten. Träningslära. Yey! Eftersom jag började plugga på allvar igår runt 20 gick det väl inte så jättebra, men jag hade dock väldigt roligt åt mina förklaringar på olika begrepp. Hoppas Busch är snäll med rättningen.
Efter idrotten slutade vi. För det gör vi på måndagar. Slutar efter idrotten alltså. Es very nice, yes.
Var förbi hos Dr. Lennart idag också. Han var väldans glad och trevlig idag, antar att hans ilska har försvunnit. Vi hade så pass roligt att jag en gång fick en skrattattack där i stolen. Det var så att alla verktyg (eller vad det heter) och allt annat skräp skakade livligt. Anledningen till att jag skrattade var att han använde ett väldigt roligt uttryck. Jag har för mig att det var "pellenickel", eller nått sånt. Antingen var det själva sammanhanget som var roligt, eller var det det faktum att jag var så extremt trött som gjorde mig fnissig.
Efter hemkomst, middag och musiklyssnande blev jag otroligt uttråkad. I brist på nått annat att göra fick det bli en promenad i kvällsolen. Med Smiths i lurarna och kameran i högsta hugg strosade jag runt. Detta resulterade i några ganska illa tagna och meningslösa bilder som ni kan se här. Det är ett bevis på att jag verkligen skulle behöva Foto A-kursen på IV nästa termin.
Sing me to sleep, sing me to sleep.
I don't want to wake up on my own anymore.
Kommentarer
Trackback