Simone Amanda Josefina

Som sagt. Var ju i Gbg över helgen med syster-yster. Det visade sig att helgen blev bättre än väntat. Över alla förväntningar, så att säga.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, allt kändes så perfekt, men jag kan ju börja med kusinen. Sebastian, alltså. Honom hade man ju inte träffat på ett tag, så det var ju extremt kul att få lite quality-time med honom.
Trevlig lägenhet har han nu också (även fast det inte riktigt är hans), med en mysig liten balkong. På den, balkongen alltså, spenderade vi mycket tid. Långa härliga frukostar, härliga middagar med folköl (ja, jag är trots allt bara 16) i eftermiddagssolen. Det var trevligt så där i septembervärmen. Sjukt varmt för att vara höst, helt otroligt.
Jag bör också tillägga att det var ruggigt bra utsikt också. Det gör ju hela saken ännu bättre.

Sen Håkan. I Gbg. På hemmaplan. På Liseberg. 18 000 sjungande fans. Jag behöver inte säga mer om den saken.

Sen...ja, jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Det känns så härligt varje gång man är i Gbg. Det känns nästan som man hör hemma där på nått sätt, hur konstigt det än låter. Man blir lika ledsen varje gång man måste åka därifrån och man blir, om möjligt, ännu mer ledsen när man når sin slutstation. Sin egna hemstad, där man blivit dömd att spendera iaf de 19 första åren av sitt liv. Trista, gamla, gråa Norrköping, usch. 
Direkt när jag tagit studenten så sticker jag till Gbg och då ska jag ta mig fan stanna där också.

Eftersom detta inlägg handlar om Gbg, så ska jag göra reklam för ett band som kommer därifrån. Dom heter Roenik. Dom är väldans bra. Dom kan man lyssna på på http://myspace.com/roenik .
Det tycker jag att ni ska göra.

Dagens låt: Roenik - Leave that something
(se där, där kom "Dagens låt" igen)

P.s HEJ STEFAN!