Sagan om när Simone träffade Jehovas vittnen.
Det är en härlig förmiddag. Simone sitter vid datorn och pysslar lite. Helt plötsligt ringer det på dörren. Simone går och öppnar och där står två kvinnor från Jehovas Vittnen. Den ena kör upp två broschyrer framför ansiktet på Simone och börjar prata om någon befrielse som snart ska komma. Det gäller tydligen befrielsen från..tja, svält och sånt. Simone vet inte riktigt, för hon lyssnar inte.
Kvinnan med broschyrer vill få Simone att packa en picknick-korg och ta med familjen till Strängnäs för att be till Gud om att han ska hjälpa oss.
Sen frågar kvinnan hur Simone tycker att världen ser ut. Det kan Simone inte riktigt svara på, men säger ändå att den nog inte är helt perfekt. Kvinnan håller med och undrar då om inte det här låter intressant. Simone svarar då att hon inte tror på Gud och tror verkligen inte att en liten bön kan förändra hela världen. Kvinnan ser lite smått upprörd då och förklarar att de faktiskt inte bara sitter där, rullar tummarna och ber böner (Simone som trodde att man hade knäppta händer under en bön), utan att de faktiskt gör annat också. Kvinnen prackar ändå på Simone en massa broschyrer och ber henne titta igenom dom. Simone mumlar något och stänger dörren för att gå raka vägen till papperskorgen och slänga dom.
Simone tycker att det är lite Join-the-dark-side-we-have-cookies-känsla över Jehovas. Simone tycker att de är jättejobbiga och vill aldrig mer se dom igen.
För att förtränga denna hemska upplevelse går Simone och vrider upp volymen på musiken och pratar med Felix.
Sen börjar Simone skriva på sin blogg. Hon skriver, och skriver,och skriver och skriver om allting.
Och där sitter hon nog än idag.
Slut
Dagens låt: Editors - Blood
(Varsågod, Felix!)