Arvika och tusentals blanketter.
Arvika, ja. Där var vi, jag, Fia och Elin. Man hade väl trott att det skulle bli en vecka full av fest och diverse alkoholhaltiga drycker. Tji fick jag. Vi körde på en väldigt lugn festival. Eller, jävligt lugn faktiskt. Våra dagar såg i princip ut så här; vaknade runt 11-12 på förmiddagen, åt kanske eventuellt lite frukost eller pratade nån timme. Sen sov vi nåra timmar till, vaknade och klädde på oss för att gå in till området. Där var vi resten av dan och såg på band och sånt som man gör på området, innan vi gick gick tillbaka till tältet och sov igen.
Jag har nog aldrig känt mig så fit for fight på söndagen på någon annan festival. Det enda som var som vanligt var att man såg förjävlig ut. Och då menar jag FÖRJÄVLIG. Har nog aldrig haft så fettigt hår i hela mitt liv. Så vem behöver tubost till smörgåsen, liksom.
Det bästa med Arvika, förutom allt sovande, var Patrick Wolf och Bloc Party. Fast mest Patrick Wolf. Och nej, det säger jag inte för att han nästan visade sin penis. Även om det var ett plus i kanten.
Nu har jag äntligen tagit tag i förberedelserna inför övningskörningen. Och det är mycket. Jag trodde det bara skulle vara att fylla i ett litet papper, sen gå den där lilla kursen och sen kasta sig ut på vägarna. Men nääärå. Det är inte en blankett, utan 3. Plus att man ska göra en synundersökning och få ett intyg av den där som utför den. Synundersökningen, alltså.
Jag och Elin tycker det är bättre att bara få sätta sig bakom ratten med någon kunnig bredvid sig och sen köra. Kanske inte lika säkert, men det är mycket smidigare. Ungefär som förr i tiden när man skulle lära barn att simma, man bara slänger i dom i vattnet så lär de på nått sätt klura ut hur man håller huvet över ytan. Gör man inte det så kanske det inte är meningen att man ska kunna simma. Samma med bil. Fast ändå inte. Det skulle vara roligt dock!
Dagens låt: Patrick Wolf - The Libertine
Dumt regn och dum tapet.
Undrar var sommaren tog vägen. Känns ju som att det är helt meningslöst att ha sommarlov när man ändå inte kan åka och sola och bada och annat trevligt. Istället regnar det. Och regnar det inte så blåser det. Och gör det inte nått av dom två så är det bara allmänt mulet och trist. Det känns som ett enda långt höstlov. Skittrist, faktiskt.
Vi har börjat med lillrummet utanför det stora rummet nu. Kändes som att det var dags att ta tag i det så det blir färdigrenoverat nån gång.
Tapet-helvetet satt inte så bra som vi trodde. Skulle riva bort en liten lös bit, tänkte jag, men fick en stor jävla kocka i handen istället. Det var ungefär då man insåg hur det skulle bli. Fem minuter och två rivningar därefter var i princip halva tapeten borta. Bilderna från i vintras kom tillbaka. Spackla, slipa, spackla, slipa, spackla, slipa, SPACKLA, SLIPA i flera veckor.
Fattar inte varför tapeten vägrar sitta kvar så man bara behöver spackla i skarvarna och så där. Är nästan som att den går in för att göra det så jobbigt för oss som möjligt. Jävla tapet.
Jag hatar dig!