Docenter och plektrum.

Jag är sjukt dålig på det här med bloggen nu för tiden. Wellwell, då blir det ju extra roligt när det väl kommer ett nytt inlägg.

Skolan har ju dragit igång nu. Det känns faktiskt väldigt bra, hur konstigt det än låter. Jag tycker inte ens det är jobbigt att gå upp på morgnarna längre. Antagligen kommer det ändras när vi kommit igång med arbetet ordentligt, men jag ska vara optimistisk och tänka att det kommer hålla i hela hösten/vintern.
Annars är det som vanligt, fast annorlunda. Vi har ju tappat ungefär 7-8 pers. från förra året, så det känns lite tomt. Fast det är iofs lite skönt också, att vara så några.
En ny kille har vi fått också. Mattias heter han. Han verkar trevlig och jag tror nog att våran klass är väldigt lätt att komma in i. Så han har tur. Faktiskt.
En bra grej är ju att Melinda börjat frisör på Kungsgård nu också. Det är hon faktiskt värd. Verkligen. En ännu bättre grej är ju att hon fick skåp i samma korridor som mig och Elin. Så...vi kan ju reta henne som fan nu. Den lilla pluttettan.

I lördags var jag, mamsen, sis, Jonte och Liane på Docenterna. Hederlig, gammal 80/90-tals pop/rock. Alltså var det mest medelåldersmänniskor där som antagligen kommit för att få en nostalgitripp från tiden då det begav sig. Det värsta med medelåldersmänniskor som tror att de åkt 20 år tillbaka i tiden och fått lite för mycket att dricka, är att de...ptja, är JÄVLIGT jobbiga. De flesta av dom iaf.
Trots detta var det faktiskt en väldigt bra spelning. Lyckades fånga Joppes plektrum också. Med tanke på att han haft det i munnen och alla kvinnor som var där ÄLSKAR honom, var det rätt eftertraktat. Det slutade med att jag, efter en mindre brottningsmatch, lovade mamma att hon skulle få det. Liane blev lite halvputt och frågade om hon åtminstone fick slicka på det. Äckligt tyckte jag, och stoppade ner det i plånboken istället.
Innan kvällen var slut blev jag pimpad av Marie, min svenskalärare, också. Det var nog den bästa tänkbara pimpningen. Det tänker jag verkligen hålla fast vid.

Marie, ja. Hon hade ju festat vilt hela natten med Docenterna. En av fördelerna med att vara gift med en av arrangörerna. Idag i skolan sa hon att hon hade nått åt mig. När jag frågade vad sa hon "Joppe tyckte det var tråkigt att du tvingades ge upp plektrumet, så jag fick med mig ett nytt åt dig."
Mamma blev avundsjuk. Det var kul.

Sen har sis lyckats övertala mig till att följa med och se Arcade Fire 5:e november i Annexet i Stockholm. Det var väl tur att hon gjorde det, eftersom de faktiskt är jävligt bra och säkerligen coola att se live.
På fredag är det The Ark också, de är alltid lika roliga att se live. Och fredag nästa vecka är det dags för Håkan på Liseberg. Det blir fan inte bättre än så. Längtar så in i helvete. Det ska bli kul att åka tåg också, det är nått jag har en viss förkärlek till.

Imorrn börjar ryskan igen. Det känner jag mig inte helt pepp inför, men det är väl bara att bita ihop. Är ju faktiskt bara det och matten jag behöver ha ångest över.
Efter skolan ska jag affischera för The Ark, så jag får komma in gratis. Funderar på att dra med mig nån som sällskap. Får se om nån ställer upp eller om jag helt enkelt får tvinga nån....

Plupp

Dagens låt: Docenterna - Bensin i blodet

Budskär och sånt där.

Jahopp. Då har man varit i Budskär en vecka då. Jag, mammsen, sis + sis, bror, Henrik och Mogge Moggelito. Rätt bra av oss att klara av att bo en vecka tillsammans i en stuga som bara har tre rum. Jag trodde vi skulle ha ihjäl varann efter typ...2 dar, men nääärå.

Förutom vanliga bo-i-stuga-aktiviteter (tex. spela kort och kubb, åka båt, göra ingenting osv), lyckades vi hitta på en hel del annat. Vi åkte bla. in till Ullared. Mamma var pepp som fan, medans jag och Jonte hade ångest hela morgonen och hela bilresan dit. Det är inte riktigt våran grej att trängas bland en massa människor som tappat allt vad vett och respekt heter på grund av de låga priserna.
Trots ångesten och uttråkningen som slog till efter nån timme lyckades vi hitta lite grejer. Mest filmer och skivor, givetvis. Syrran och Jonte köpte också sina biljetter till The Cribs spelning i Stockholm. Jag blev inte ett dugg avundsjuk. Inte det minsta, neeej.

Vi hann också med en vända till Göteborg och Mölndal. I Göteborg träffade vi Sebastian och Jenny. Jenny är Sebastians dam som är världsbäst på att baka. Hon är nyutbildad psykolog och väldigt, väldigt trevlig. Kan det bli mycket bättre?
I Mölndal träffade vi Pelle och hans häst som han hunnit skaffa sen senaste besöket. Och nu kommer den stora nyheten: Jag, Simone Johansson, red. Jag är så imponerad av mig själv att jag inte finner ord.

Trots allt detta var nog den ~65-åriga tanten med Rollig Stones-tröja det bästa under veckan. Faktiskt.

Slut.