Simone Amanda Josefina

Idag på engelskan hade vi Mr. Nordberg. Lika kul som vanligt. Eller, det blev ju lite roligare än vanligt, för vi fick jobba med en text. Inte så kul tycker ni, men nu var det så att jag och Elin fann denna texten mycket roande. Så för er skull kommer den här.
VARNING, den är lång.
 
About 30 years ago the American columnist Art Buchwald wrote about the Barbie craze and what it could do to families. Most people thought that Barbie was just acommercial ploy that would quickly disappear. But strangely enough Barbie and her friends are still around. This is what Buchwald wrote 30 years ago.   

Not too long ago I wrote about the problems parents fase when their daughter owns a Barbie Doll. A Barbie Doll, for you lucky people who don't have daughters, is a three-dollar doll that requires $1200-worth of clothes to be fashionably dressed.   The Barbie Doll people sell absolutely everything from cars to dream houses for Barbie, each little item backed up by a gigantic advertising campaign. They also sell a doll named Ken and he needs only $1000-worth of clothes.   But not being satisfied with just Barbie and Ken, the company offers a third doll, Barbie's best friend Midge. In my article I wrote that our daughter decided that Barbies wanted to marry Ken and so we spent a small fortune for Barbie's trousseau, Ken's wedding clothes, and a deram house. I thought this would be the end of it, but the other day a friend of mine told me that trouble was brewing at her house and I should be prepared for it.   This is what happened. My friend's daughter's Barbie and Ken. decided to get married. There was a big wedding ceremony and everyone thought they would live happily ever after. But kids today are conscious of what's going on around them and last week the daughter told her mother, "Barbie wants to get a divorce".   The mother was shocked. "Why?" - "Ken has fallen in love with Midge". The mother called up her husband and told him to come home right away. "What for?" he wanted to know. "Barbie and Ken are splitting up". The husband rushed home and sure enough his daughter confirmed the news. Ken was in love with Midge.   By careful prying the mother and father got to the bottom of the story. It turned out that once Barbie got married she became a housewife and spent all day cleaning the dream house for Ken and preparing all his meals. She was either dressed in a housecoat or an apron and she kind of let herself go. Midge, on the other hand, always showed up at Barbie's house dressed to the teeth. Since Midge had no dream house to take care of, she could spend her spare time looking beautiful. Ken naturally was attracted to Midge because she stacked up som much better than Barbie.   The father thought fast. If he allowed Barbie and Ked to get a divorce, he'd have to buy a whole new trousseau for Midge, plus new clothes for Barbie and a new dream house for her since she certainly wouldn't dream of living in the same house as her ex-husband. He saw a $100 investment coming up.   "Before they can get a divorce," the father said, "Barbie and Ken have to see a marriage counseller." - "Where can we find one?" the daughter wanted to know. "I happen to be one", the father said, "I studied it at MIT."   The father went to the dream house and talked to Barbie and Ken while his daughter listened. First he adressed Barbie."The reason why you are losing Ken, is that you're letting yourself go. It's not enough to be a good housekeeper. You must also remember to look pretty all the time."   Then he spoke to Ken. "You really love Barbie, but can't help being attracted to Midge, because she looks beautiful. Once she marries you, she'll look just like Barbie. You have a good deal, don't louse it up."   The father seems to have averted the break-up. Barbie now gets dressed for dinner when Ken comes home from work, and Midge is not allowed to visit the dream house more than once a week, on Sundays. If she gives Barbie any trouble at all, the marriage counseller has warned his daughter he's going to throw Midge away.

Jaharå. Igår var det ju fredag, som de flesta redan vet. Som vanligt, nu för tiden, kom "Lite annat folk" förbi och deltog i våran fredagsmysmiddag. Tacos stod på menyn den här gången. Jag tror han gillade det.
Efter ett tag kom Fia ner med sina konstiga fullkornschips som var gjorda av fullkorn. De var konstiga.
Vi kollade givetvis på Idol, som vanligt på fredagar.

Imorse när jag vaknade kände jag att bakhuvudet/nacken börjat krångla igen. Det kändes surt, men det gick över efter ett tag så jag tänkte att det inte var så farligt. Framåt kvällen började det dock komma tillbaka, nu ännu värre än vad det varit under hela veckan. Jag tippar på att det är hjärnhinneinflammation och att jag kommer dö en plågsam död.

Och till sist, alla ni som vill komma på min begravning: Inga blommor tack. De kostar mycket och vissnar snabbt. Köp något jag kan ha glädje av när jag är död istället. Som typ....några skivor eller nått. Annars skulle ju en vattenkokare plus några förpackningar Green Tea/Citrus sitta fint så här i kylan. Gärna några koppar också.

Tack och hej, leverpastej.

Så att idag började skolan igen. Tråkigt. Det enda roliga var den fina överraskningen för mig och Elin på svenskan. Eller borde man säga chock? Wellwell, vi är ju bäst.

Skulle intervjua en kille på pappas jobb idag till min första artikel. Han var lite klurig att ha att göra med, ville inte säga så mycket. Menmen, det blir nog bra. Jag får improvisera helt enkelt. Det brukar ju funka.

Förut skulle jag och sis till Friskis och träna. Kommer in i...tamburen(?) och får se en MASSA människor. Givetvis så var syrrans pass redan fullt och givetvis har inte hon gymkort som jag har, så vi fick ta en promenad hem istället. Det var lite synd, men vi hade trevligt i alla fall.

Nu har jag beslutsångest, ska jag göra lite nytta och börja skriva ikväll, eller ska jag strunta i det och kolla på Outsiders ikväll? Hjälp! (hjälp av fler anledningar än den, jag börjar bli lite osäker)

Dagens låt: The Beatles - Help

Om bara några timmar kommer mammsen och Henrik hem. De är dock inte ensamma, som de var när de åke. Nej, nu har de någon annan med sig. Någon som legat i mammsens mage och jävlats i 9 månader. Och ni som inte fattat än är väldigt tröga.

Det ska bli spännande att se hur det kommer kännas. Jag menar, de kommer räcka fram en liten, liten person (hon var faktiskt bara 48 cm och 2795 g tung, inga tjockisar här inte!) och liksom "Här Simone, det här är din syster. Hon kommer vara en del av ditt liv så länge du lever." Och jag kommer bli ungefär "Åh fan" och sedan börja inse vad det är mammsen och Henrik har gett mig in på.
Så jag kommer väl antingen ta det rätt bra och vara lugn, eller drabbas av panik. Jag gissar dock på det sistnämnda.

Jaja, nu är hon här i alla fall.
"Välkommen lille vän, hoppas blöjorna räcker" som Fia skulle ha sagt.

Kl. 13.00
Jaha, då har man hälsat på och gosat med sin syster då. Lilla Wilma. Hon var inte så ful. Hon är rätt söt, faktiskt. Väldigt välformade läppar och så där. Det enda lustiga är att hon har enorma fötter, hon kommer ju kunna utmana Jonte snart.